Svenska
English

Citatet


"Fifflare o skojare
som flyter ovanpå
Kom ner o ta det lugnt
så får ni stanna annars gå"
Bernt Staf (1945-2002)

Läs och lyssna


Bernt Staf - 8 favoriter:

1. Familjelycka (1970)
2. Färg, ton och ord (1972)
3. Strömparterren (1972)
4. Sekunda glas (1972)
5. Försommarnatt (1973)
6. Robotnik (1973)
7. Arbetarblot (1973)
8. Vår, om du vill (1976)

Ta reda på mer


Bernt Staf - officiell hemsida

PROGG.SE
Alternativ musik i Sverige 1967-1984

Arkiv


Bläddra gärna i arkivet!

Hard Rain
Nätaffischen med skarpa hörn

  
Hard Rain    Nr 27    30 mars 2007
Bernt Staf - ständigt lika aktuell
Bernt Staf var en musikens agitator. Den brustna, arga och skälvande rösten, som ibland kunde slå över till sockersöt romantik, fascinerar och förföljer.
 
Den som sett och hört Bernt Staf i högform glömmer aldrig denne fighter och sanningssägare. Den brustna, arga och skälvande rösten, som ibland kunde slå över till sockersöt romantik, fascinerar och förföljer. Engagemanget var en agitators. Han var en självklar huvudperson vare sig det handlade om Vietnam, Kungsträdgårdens almar eller kärnkraften.

Debutskivan ”När dimman lättar” (1970) blev en stor kritiker- och säljsuccé. Vem har inte gått och nynnat på ”Familjelycka”? - Nu har jag gjort en melodi som vi kan sjunga, den passar lika bra för snälla som för dumma. -

Den 24 mars 1972 kom ”Vingslag” - Bernts i särklass bästa skiva. Legendariske Anders Burman på Metronome hade ställt ett batteri av förstklassiga studiomusiker till förfogande. Sång och bakgrunder är inspelade samtidigt, något som inte längre förekommer.

Vingslag är en helt underbar mix av politik och poesi. ”Färg, ton och ord”, ”Sekunda glas” och ”Strömparterren” är alltjämt ett måste i iPod-samlingen. ”Anita Transisto” blev rentav en slagdänga. Skivan är en milstolpe.

Med ”Valhall” gick Bernt Staf hösten 1973 över till proggarnas skivbolag Silence. Bernts iakttagelser och analys blev kanske för mycket för Metronome. Blev texterna alltför beska? Med Bosse Hansson och Janne Carlsson bakom ryggen kommer Bernt helt till sin rätt - och han är riktigt arg. Sanningarna håller än idag.

 

”Vår, om du vill” från 1976 har inte förlorat en ton under de 30 år som gått. Bernts utopier är lika aktuella nu som då.

1980-talets scen togs över av börsklippare och yuppies och det blev svårt för Bernt Staf att göra sig hörd. Han flyttade ner till Haninge, jobbade politiskt, skrev i tidningar och framträdde här och där i det lilla formatet. Det är klart att vi saknar honom.