Svenska
English

Citatet


”Kulturutredningens huvudbetänkande kan beskrivas som en organisatorisk extreme makeover med stora konstnärliga och ideologiska konsekvenser – som utredningen tassar runt.”

Åsa Lindeborg, Aftonbladet 2009-02-13

Läs och lyssna


Ett illa skrivet och illa tänkt hastverk
Magnus Eriksson, DN 2009-02-17

Ta reda på mer


1. Litteraturutredningen (L 68)
(SOU 1974:5 Boken)

Prop. 1975:20 Statlig kulturpolitik 2, bet. 1975:KrU12, rskr. 1975:201

2. 1982 års bokutredning
(SOU 1984:30 LÄS MERA!)

Prop.1984/85:141 om litteratur och folkbibliotek

3. Boken och kulturtidskriften
(SOU 1997:141 Boken i tiden)

Prop.1997/98:86 Litteraturen och läsandet

4. Kulturutredningen (SOU 2009:16)
Del 1 – Grundanalys
Del 2 – Förnyelseprogram
Del 3 – Kulturpolitikens arkitektur

Arkiv
 
Hard Rain    Nr 36    18 februari 2009
Kulturutredarens belåtna leende
Det statliga litteraturstödet ska stöpas om ordentligt. ”Det har funnits väldigt länge” säger kulturutredningens sekreterare Keith Wikander. Som om det skulle vara någon förklaring.
 
Kulturutredningen har lagt fram sina förslag. De kommer samtidigt som ödesdigra bränder härjar i Australien. Utredarnas framfart har mycket gemensamt med dessa katastrofer. Kulturverksamheter, bidragssystem och myndigheter har ”jämnats med marken”. Nästan ingenting av allt som byggts upp under decennier av tankemöda och engagemang har sparats, det mesta är skövlat. Om nu utredningsförslagen blir verklighet, förstås!

Vi tar ett exempel, ett mycket symbolladdat sådant. Det statliga litteraturstödet ska ”göras om”. Vid bedömning av ansökningar ska hänsyn tas till ”det enskilda projektets ekonomiska stödbehov”. Samtidigt ska bedömningen utgå från ”dels litterär kvalitet, dels kulturpolitisk prioritering”. Luddigt formulerat, minst sagt. Här behövs kvalificerad tolkhjälp.

”Varför vill ni ändra litteraturstödet?” Det är kulturutredningens sekreterare, Keith Wikander, som får frågan i TV1 (Kulturnyheterna 090213). Svaret är direkt häpnadsväckande.



”Det har funnits väldigt länge. Det har funnits sen 1974. Då infördes det som en följd av den förlagskris som då rådde, för att stötta upp förlagen. Sen har det blivit kvar. Vi vet idag inte vilka effekter vi får om det tas bort eller ändras eller ges ut med andra regler. Det enda sättet att få reda på det är ju att pröva vad som händer.”

Han sitter där och smilar rakt in i kameran. Men historielösheten, okunskapen och arrogansen kan han inte skratta bort. Tråkigt nog verkar Wikanders attityd vara representativ för utredningens insatser och förslag över hela det kulturpolitiska fältet.

  Litteraturstödet modell 1975 var aldrig avsett som ett stöd till förlagsverksamhet. Stödet skulle tillförsäkra den enskilde medborgaren en bred och kvalitativt värdefull bokutgivning oberoende av konjunkturerna. Det har fungerat väl.

Stödet har inte bara ”blivit kvar”. Under 30 års tid har litteraturstödet utretts och utvärderats med mycket korta intervaller samtidigt som grundprinciperna i stort sett förblivit oförändrade. De stora bokutredningarna 1982 och 1996 (se faktaruta) har samstämmigt bekräftat att de förväntningar som ställdes vid reformens tillkomst har infriats. Stödet har blivit en integrerad och viktig del i en genomtänkt satsning för litteratur och läsning.



Hur ska man då lösa den föreslagna ekonomiska behovsprövningen?
Wikander viker undan:
”Nu har ju inte vi valt att lägga förslag om det i detalj. Det överlåter vi till fortsatt utredningsarbete. Den generella tanken vi har är att man har ett samlat stöd för litteratur- och biblioteksfrågor…”

Och den kulturpolitiska prioriteringen?
Den löser Wikander galant:
”Den kulturpolitiska prioriteringen är ju naturligtvis ingenting annat än att man ska få ut så mycket god litteratur som man faktiskt nånsin kan.”

I stället för att lösa angelägna problem – i gammal god utredartradition – ger sig utredningen på ett väl fungerande bidragssystem, slaktar grundprinciperna utan att tänka ut något nytt. Vem ska plocka upp skärvorna av litteraturstödet efter utredningens framfart?