Under det tidiga 1900-talet verkade liberala grupper i Sverige för demokrati, folkbildning och likhet inför lagen. I striden för allmän rösträtt samarbetade liberalerna med Socialdemokraterna. Sociala reformer stod högt på dagordningen.
Liberalismen fostrade en rad starka profiler och föregångare. Ellen Key, Emilia Broomé och Kerstin Hesselgren är nära förknippade med kampen för kvinnornas rösträtt.
Vi är många som minns det fina gamla Folkpartiet. Partiet bildades 1934 genom en sammmanslagning av Sveriges liberala parti och Frisinnade folkpartiet. Professorn i nationalekonomi Bertil Ohlin var den som kom att utveckla Folkpartiets socialliberala inriktning.
Efter andra världskriget, när vi fick mer "normala" tider, började vi vänja oss vid att Folkpartiet och Bertil Ohlin alltid fanns där. Som en trygg och pålitlig opposition,
som alltid förlorade riksdagsvalen mot Socialdemokraterna och den knarrande värmlänningen Tage Erlander.
|
|
Under senare år har Folkpartiet, förlåt Liberalerna försökt lösa sina problem med några magiska gester (remember Mandrake!). Resultatet är inte imponerande. Varken namnbyte, ny logotyp, byta partiledare eller att döpa om gamla motståndare till nya vänner har blivit någon hit.
Mest förödande är nog ändå den nya vänskapen med Sverigedemokraterna (SD), en avgörande pusselbit för att skapa det s.k. Tidöavtalet med Moderaterna och Kristdemokraterna.
Sverigedemokraternas mål är att Sverige ska ha lägst invandring i Europa, vilket är ganska svårsmält för Liberalerna. Väljarnas dom har också blivit hård. 4,6 procent i valet 2022 talar sitt tydliga språk, - och profiler som Bengt Westerberg, Birgitta Olsson och Cecilia Malmström har vänt partiet ryggen!
Sverigedemokraternas brunfläckade idéer ligger så långt ifrån Liberalernas samhällssyn som det är möjligt. Ändå tycks partiledaren Johan Pehrson värdera ett par regeringsplatser så högt att han kan låta sig styras av Sverigedemokraternas grumliga politik.
Adjö, Folkpartiet.
Saligt i åminnelse.
|
